28 november 2010

Änglavakt...

Efter en tuff arbetsvecka med övertid nästan varje dag pga driftstart av nytt journalsystem på jobbet, åkte jag i torsdags glad i hågen hem lite tidigare. Hade inte kört min lilla gula pärla på ett tag och bestämde mig för att skotta fram bilen så att jag skulle kunna ta en tur till mamsen och ex-särbon (som båda bor en mil norr om Norrtälje och bara ett stenkast ifrån varandra), och ta med mig lite gott som jag bakat dagen innan.

Redan på vägen dit märkte jag att det var lite halt och körde försiktigt, för är det något jag har respekt för så är det när det är halt på vägen, trots att jag annars gärna trampar lite extra på gasen. Hade på skoj skrivit på facebook att jag skulle ut och sladda, och som ett ödets ironi var det precis vad som hände på hemvägen.
Jag körde sakta, men kom en aning för nära snösträngen i vägrenen och kände hur väggreppet släppte under hjulen och jag fick sladd på bilen. Rakt över i mötande körfält ett par gånger, utan någon som helst styrning på bilen! Det var som om jag var passagerare och inte kunde göra något. Bilen åkte rakt ner i diket på hö sida av vägen, och då det var djupt och jag bara såg virvlande snö och träd som kom emot mig, var jag övertygad om att min sista stund var kommen och väntade bara på att bilen skulle snurra över på taket. Allt kändes som det gick i en rasande fart, fast det naturligtvis inte gjorde det, tills det plötsligt blev en smäll utan dess like och bilen tvärstannade. Chockad och skakad fick jag bråttom ur den kraftigt lutande bilen och ringde omedelbart ex-särbon, som snabbt kom och hämtade mig. Under tiden hade ett antal bilar redan stannat och ur den första bilen kliver en ung man som kommer fram till mig och undrar om jag var skadad. Jag viftar bort det och säger att allt är OK, men han ser på mig att jag är ordentligt skakad, så han kommer fram och ger mig en stor varm lång kram och säger att det är precis vad jag behöver. En sådan underbar människa!

Ex-särbon lät mig inte sova ensam den natten, vilket nog var tur, i tankarna snurrade allt som kunde ha hänt, jag hade ont i ländryggen och svårt att sova. Bilen bärgades och trots att det inte blev så stora synliga plåtskador var den helt förstörd under framvagnen då bland annat hela motorn lossnat. Min gula pärla står nu på bilverkstad för att bli värderad av försäkringsbolaget för att åka till bilhimlen och jag är tacksam för att det inte var min tur att fara till himlen än. Var på jobbet på fredag, men fick mer och mer ont i nacken och ryggen och kände mig som överkörd av en ångvält, så igår blev det en tur till akuten för att kolla så inget allvarligt hänt. Lite muskelinflammationer konstaterades och det kan jag ju stå ut med, vet att det snart går över.


Mina skyddsänglar vakade över mig även denna gång!

5 kommentarer :

Nincasol sa...

Men hjälp!

Fina, gulliga vännen.
Väldigt bra att du har din exsambo nära dig.
Så snäll han är som stannade hos dig.
I sådan lägen behöver man någon verkligen.

Och du är ju snäll mot dina båda ex. också som bakar åt dem och kör hem bakverken till dem.

Ett av mina ex. pappan till min son, bor i Båstad så det skulle bli lite för långt att åka med bakelser dit. Men han har en fru som bakar åt honom så det behöver jag inte tänka på. Fast vi umgås ibland allihop.

Har ett ex. i Italien och ett annat nånstans i Polen och hade ett i USA men sistnämnda bor i himlen, så kakorna där är nog godare än mina. Har dock inget otalt med någon av dessa.

Ett ex. i en grannstad men honom vill jag helst inte se mer.

Verkar som om jag inte är så bra på kärlek förresten när jag läser det där om mina ex.
Ser ut som om jag är bäst på ex. Hahah ...

Ta det lite lugnt nu med din nacke och rygg så du slipper några följdverkningar.

Så skönt att det gick så bra som det gjorde ändå.

Tack för alla fina kommentarer hos mig idag.

Pia sa...

Ja Du, Nincasol, inte kul att tänka på sina relationer som ex, men en vacker dag när vi minst anar...
Jag kanske t o m kommer underfund med att det var honom jag ska vara med trots allt! :)

Photo by Maria sa...

Men lilla du.. Vilken tur att du inte blev skadad och hoppas att värken försvinner snart och att det inte blir några följder av det..

Tur att du har så bra kontakt med din exsärbo..

Vila nu upp dig så du blir helt bra i ryggen..

Kram Mia

Marie sa...

Det är helt förfärligt när man mister kontrollen, trots att man är så försiktig. Gott att du hade en skyddsängel och att du också mötte människor med värme och omsorg. Det finns små änglar runt oss...Kramar

Annika Estassy sa...

Usch Pia, hade missat detta. Vilken tur att det gick bra! Jag har själv varit med om nästan precis samma sak, två gånger faktiskt, men det var en annan som körde. Benen var som spagettin efteråt.