25 november 2011

För syns skull...

Nu har jag sådana där världsliga bekymmer igen! Var hos optikern för synundersökning igår eftersom jag tyckt att ögonen börjat tappa skärpan lite när jag läser, handarbetar, syr och pysslar med sånt där jag behöver se bra på nära håll. Och jo då, visst hade synen förändrats, men inte markant mycket. Nu står jag i valet och kvalet om jag ska ha nya brillor eller inte... men det lutar åt det eftersom jag hatar att inte se ordentligt och inte vill hålla på och byta glasögon hela tiden!
Men det där med glasögonbågar är ju inte det lättaste....
fast jag gillar ju färg och det gör inget om de sticker ut lite! ;)


Världsliga bekymmer... som sagt!

23 november 2011

Små steg i taget...


Fortsätter nu att ta små steg i taget för att nå till någon slags optimal tillvaro där jag kan känna mig nöjd med både arbete och privatliv och förhoppningsvis också växa som människa. 

De enklaste stegen är de jag använder apostlahästarna till... och foten som nu håller på att återgå till normaltillstånd, men som tar tid att läka. Det går sakta, men det går framåt. 
Vikten är ytterligare ett steg där det går sakta... tre steg fram och ett steg bak, men det får också ta den tid som krävs, den här gången ska jag jäklaranamma lyckas.

Nu har jag även bestämt mig för att byta jobb!! Tanken har föresvävat mig ett flertal gånger de senaste åren men stannat därvid. Det är lika lätt att stanna på ett arbete man varit på länge av bekvämlighet som det är att stanna i ett långt förhållande av samma skäl. Man får upp gnistan för korta stunder för att man så gärna vill, men ingendera fungerar i längden för man bara lurar sig själv och glädjen försvinner. Har sökt ett intessant och tänkbart jobb där jag får pendla ytterligare en timme, men det kanske är värt det om jag kommer så långt i urvalet. Det får utvisa sig.
Det kanske rentav öppnar sig andra dörrar... små små steg i taget!
Nu har jag i alla fall gläntat på några, så när jag minst anar det kanske jag också hittar kärleken igen!

20 november 2011

Dagens Simon...

Underbara underbara barn... där kommentarerna som kommer så spontant är så härligt äkta!
Idag utbrast 2-årige Simon till sina äldre bröder när de stojade runt hemma hos mig:
"Killar, killar... siktigt!"


Underbara unge!
Mormors älskling och en riktig lite hjälpreda.

As time goes by...

En hel helg fylld av födelsedagsfiranden.. då kan man inte bli annat än nostalgisk!

För 30 år sedan förändrades mittt liv för all framtid
 och min kärlek växer för varje dag som går till denna fantastiska människa
som är min älskade dotter, min prinsessa och min inspirationskälla!


Ska fixa födelsedagsmiddagen idag och ösa ur min aldrig sinande källa av moderskärlek.

Kärleksfulla pussar och kramar till en av de 
vackraste själar som finns!

Härlig är jorden...

Jo, då, precis som de låter så är det första orden i en av de vackraste psalmer jag vet. Många förknippar den med julen ... men för mig är den lika fin året runt.
 Som "gammal" sångare sitter orden som gjutna i min "musiklåda" i hjärnan där melodier och texter etsat sig fast och det räcker med en fras så kommer resten av texten,
och denna helg dök orden upp från andra versen...

Tidevarv komma, tidevarv försvinna.
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

Här sitter min mamma med mig i famnen,
omgiven av min mormor och mormorsmor
...och
50 år senare har den kärleksfulla skaran utökats till 
barn, barnbarn och barnbarnsbarn...
så som det har varit i alla tider.
Vilken lycka!

18 november 2011

14 november 2011

Grattis lilla mamma!

Idag är ingen vanlig dag, för idag är det mammas födelsedag!
Hon föddes för 75 år sedan i Karelen som enda flicka i en syskonskara på 7 barn och som näst äldst fick hon många småbröder att pyssla om.
När hon väntade mig var hennes största önskan att hon skulle få en flicka... och så blev det! 
Vilken lycka för henne, och för mig att hon blev min mamma.
Idag har hon Öppet hus så jag åker strax dit med min vän Maria, men på lördag blir de stora festligheterna tillsammas med några av morbröderna som kommer från Finland med fruar och alla andra nära och kära, barn, barnbarn och barnbarnsbarn!
Vilken fest.. och vilken rikedom!


Grattis lilla mamma 
från Din förstfödda!

Back on track!

Första arbetsdagen på länge.. och jag är riktigt ruskigt trött! Det känns verkligen att både kroppen och knoppen levt sitt eget stilla liv de senaste veckorna för jag tror att de blev riktigt chockade av att komma tillbaka till "the real life". Det var härligt att träffa arbetskamraterna igen och komma tillbaka på banan. Taxiresorna till och från jobbet var välbehövliga eftersom foten svullnat lite av och till under dagen. 


Nu är det bara att köra på i lagom takt och ta det lugnt med foten!

13 november 2011

Uppladdningshelg...

Det känns helt absurt att jag varit sjukskriven mer än 5 veckor nu... vet inte vart de veckorna tagit vägen. När första veckornas rastlöshet och uttråkning hade lagt sig upptäckte jag att dagarna förflöt i stilla lunk och jag kunde ta det lugnt, vilket ju också var meningen för fotens tillfrisknande.

Helgen har bestått av kärlek från vänner, barn och barnbarn, så uppladdningen har varit så där härligt varm inför kommande arbetsvecka. För imorgon återgår jag till normallunk, och inte nog med det, mamma fyller 75!
Så ikväll ska jag försöka komma i säng i tid, vilket inte blir det lättaste efter de sena vanor jag fått. 

Önskar alla en vacker vecka i livets villervalla!

10 november 2011

Musikalisk nostalgi..

Denna dag har bjudit på strålande solsken och jag har njutit av det till fullo, trots att det varit från insidan av fönsterrutan. På balkongen står pelargonerna fortfarande i full knopp och det är helt fantastiskt trots att vi snart är inne i mitten av november. Solstrålarna har skapat skuggor och fantastiska mönster på väggar och andra ytor, så kameran fick göra lite nytta idag.

Efter en stunds fikabesök av mamsen och papsen fastnade jag på Spotify när jag började lyssna på gamla godingar. Några timmar senare hade jag skapat en tre timmar lång spellista med 70-talsnostalgi, så nu kan jag djupdyka i minnenas allé närhelst andan faller på!
För den som vill lyssna, så klicka på dagens inläggsrubrik så hittar Ni min lista.
Idag är det fullmåne, och vad passar väl bättre då än att i sällskap av min stickning titta på "Mångalen" med Cher och Nicholas Cage.

9 november 2011

På gång...

För inte många veckor sedan.. kanske rentav dagar sedan, blickade jag ut över takåsarna på husen nedanför mig och naturen var fortfarande vackert färgsprakande. Frosten hade bitit sig fast på taken, jag tänkte att några sådana nätter till skulle vara nådastöten för naturens palett och nu är vi där. Men det finns en skönhet även i det avskalade och spretiga, även om färgprakten saknas.
Så fort jag kan vara ute längre stunder och får stödja ordentligt på foten så ska jag ta med mig min älskade kamera ut och bevisa det.


Idag vaknade jag av solstrålar som försökte leta sig in mellan persiennspringorna i sovrumsfönstret, men innan jag hunnit komma upp ur sängen hade de gömt sig och när jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret en stund senare var dimman så tät så att det såg ut som inuti en mjölsäck. 
Inomhus har ljusen har varit tända i varje rum och atmosfären har varit skön. Fick lunchbesök av en gammal väninna som jag inte träffat på mycket länge och jag fick också besked från försäkringskassan att mina sjukresor är beviljade från måndag, så då börjar jag faktiskt jobba heltid. 
Varför dra ut på tiden, jag kan ju sitta med foten på en stol där också!
Kängorna jag beställt var på tok för stora för mina små fötter, till och med fast högerfoten fortfarande av och till är svullen, så nu blir det till att leta efter andra. Men det blir nog inga problem!

Några dagar till i soffhörnan med fotvila, film och stickning får bli uppladdning för nästa vecka.

8 november 2011

Så där ja....

Gipset är borta, efter nästan 5 veckor! Men det känns helt klart väldigt skumt, som om jag saknar något på foten.. och märkligt att stå på den med en sko på sig. Problemet jag fått är att jag inte vet vad jag ska ha på fötterna, jag har ju bara smala skor och dem får jag inte ha på ännu ett tag! Beställde förra veckan ett par kängor som kanske kan vara passande, jag tycker i alla fall att de är häftiga!

Det är inte klokt hur fort tiden har gått och jag har fortfarande inte fått det bekräftande brevet med lösenord från försäkringskassan som gör att jag kan kontakta taxibolaget för att få mina resor till arbetet. Får fortfarande inte belasta främre delen av foten så dessa resor är nödvändiga för att jag ska kunna ta mig dit under sjukskrivningsperioden. 
Nu håller jag bara tummarna att brevet kommer vilken dag som helst!
Sena eftermiddagen kröntes med ytterligare glädje, då jag fick min första guldstjärna hos Viktväktarna! 
Jag har lyckats gå ner i vikt varje vecka under min hemmavaro utan att röra på mig nämnvärt och det är jag jättestolt över. Nu känns det också i kläderna!
Fy sjutton vad jag är bra!

5 november 2011

Eftertankar...

För mig rimmar det lite illa att man samma helg som man åker till kyrkogårdar och tänder ljus för sina älskade bortgångna skall spöka ut sig till oigenkännlighet i beklädnader som den ena är hemskare än den andra. Halloweenfirande är enligt min åsikt inget annat än ett kommersiellt jippo som riktar sig till lättlurade barn och ungdomar och det är lite synd att det råkat bli samma helg som allhelgonahelgen som jag personligen skulle önska var en eftertankens helg som vi tillägnar våra änglar i himlen.
Känner mig ibland väldigt konservativ vad gäller dylika företeelser, och vad det beror på kan jag inte riktigt svara på. Kanske ålder och uppfostran...
För egen del skall jag ikväll på en enkel tjejmiddag med härliga vänner och det är alldeles passande.

Book & Candle Comments
Har förmånen att fortfarande få ha mina kära föräldrar i livet, men skickar idag tankar till mina kära mor- och farföräldrar som ligger på kyrkogården i Åbo. Hade jag varit där så hade jag tänt ett ljus på deras gravar och vandrat stillsamt på denna vackra kyrkogård.
Jag har alltid mycket ljus tända, men idag tänder jag ett speciellt ljus för dem.

4 november 2011

Vetgirig myskväll...

Som de flesta människor i vårt avlånga land, tycker jag att det är något visst med fredagkvällar. En hel vecka har gått och man har en orörd helg framför sig. När jag jobbar brukar jag vara ganska trött på fredagkvällen och längtar efter att få krypa upp i soffhörnan med ett glas rött och titta på Idol. Gärna med sällskap, även om det inte förekommer så ofta. 

Idag hade jag det! Och inte vilket sällskap som helst utan min älskade äldste musketör Emil, som blivit en så stor kille.
 Han är underfundig, vetgirig, klok, tankfull och full i sjutton... precis som sin mamma när hon var liten. Nyfikenheten har inga gränser ibland och vi har livliga diskussioner om viktiga saker i livet... som hur svampen som täckte hela mitt köksbord för några dagar sedan nu hade torkat ihop så att den fick plats i en stor glasburk och vad man ska göra för att få den att "bli stor" igen till matlagning.


Att sen få sjunga honom till sömns samtidigt som jag kliar honom på ryggen gör mig lycklig!

3 november 2011

En annan dag...

Naturligtvis såg jag hela "Borta med vinden" igår! 
Och börjar man titta på en film som är tre timmar lång och börjar kl 23.30 så kan vem som helst räkna ut med lilltån att då är kl 02.30 när den är slut. Men inte blev jag trött inte. Har kommit in i en egen dygnsrytm de senaste veckorna som passar min dygnsklocka perfekt. 
Obotlig nattugla är bara förnamnet.... och sen sover jag ju nästan aldrig mer än 6 timmar per natt, så det blir i alla fall inga jätteslånga sovmorgnar om jag somnar kl 02.00.

Har nostalgiska minnen till första gången jag såg filmen, tillsammans med en ungdomskärlek och jag har sett den flera gånger efter det, men upptäcker nya saker varje gång jag ser den. Igår natt skrattade jag högt för mig själv flera gånger över likheterna mellan Scarlett O'Hara och mig själv i vissa situationer... :)


Gårdagens sunkdag är ett  minne blott, och knappt det. 
Idag var en annan dag, precis som jag bestämt mig för.

Ex-särbon hämtade ut mig för att uträtta lite ärenden och passade samtidigt på att byta till vinterdäck på min bil och tvätta och städa den, något som jag verkligen inte förväntat mig. Ja, vad kunde jag bli mer än oerhört tacksam och glad!
Något annat som gjorde mig glad var en klänning av märket Lavand som jag skickade efter. 
Samma märke som på klänningen jag hade på min 50-årsfest och som jag älskar. Lavand är ett spansk klädesmärke som kommit lite i bakhasorna av Desigual som ju är oerhört populärt just nu.
Deras klänningar känneteckas av färgstarka accenter och jag tycker att de är så fina och helt i min stil. Att det dessutom var 64% rabatt på klänningen gjorde inte saken sämre eftersom de annars är rätt så dyra.

Skönt att dagen blev vad jag gjorde den till!

2 november 2011

Mellandag...

Inte nog med att det att det är onsdag och mellandag i veckan, det är också en mellandag i livet... en sån där dag man helst inte vill komma ihåg imorgon eller för all del aldrig !
Ska man skriva när man tycker att det är rätt värdelöst??
Att det är urtrist att behöva vara beroende av andra när man är van att klara sig själv...
Att det suger att vara singel...
Att det helt enkelt är TRÅKIGT...

Jo, jag gör nog det, behöver får ur mig hur värdelös jag tyckt att den här dagen har varit.
Så vad har jag gjort då? Inte nämnvärt.
Suttit i soffan och häckat med laptopen i famnen, ändrat bloggbakgrunder på mina andra bloggar och slötittat på TV. Nåväl, en maskin disk fick jag diskat och maskin tvätt tvättad... det var väl det enda vettiga.
Och visst, jag har lärt mig massor om att skapa egna bloggbakgrunder och lite andra trix...

Men det bästa uttrycket jag vet är Scarlett O´Haras i "Borta med vinden"
när allt ser ut att ha gått åt pipsvängen...
"Imorgon är en annan dag!"


Man kan ju inte vara på topp jämt.
Tror bestämt att jag ska se den ikväll, eller i alla fall en stund,
den är ju rätt lång !

PS. Nu ringde min yngste älskade son...
och mamma blev GLAD! DS. :)

1 november 2011

Tisdagsnöjd...

Sedan starten hos Viktväktarna för två månader sedan är varje tisdagkväll lika spännande. Har jag gått ner i vikt,  gått upp i vikt eller står jag stilla på vågen... ??
Om jag minns rätt hände ytterst lite första veckan och andra vecka hade jag till och med gått upp i vikt!
Det var aningen frustrerande, men jag beslutade mig för att ta det lite coolt istället för att ge upp på en gång. 
Tro det eller ej, men det funkar riktigt bra, trots att jag inte kunnat röra på mig något nämnvärt på fyra veckor nu. Ser fram emot den dagen när jag också kan börja träna lite lätt igen, då borde det ju gå ännu bättre.
Mitt mål är långsiktigt och det går sakta.. men det går framåt!
Och jag blir stolt över mig själv!