21 mars 2012

Lever...

Jodå, nog lever jag alltid! :)
Bloggen har väl inte högsta prio direkt, men jag tänker på den nästan varje dag i alla fall. Det har blivit lite glesare mellan inläggen, och det har ju också sin förklaring.
Veckorna har rusat fram, har varit fruktansvärt trött när jag kommit hem från jobbet och inte orkat så mycket och några dagar har jag också stannat kvar lite längre. Äldste sonen har hunnit vara hemma på besök, den yngste likaså. Har träffat en gammal go vän som jag inte sett på över 30 år och vi hade en supertrevlig kväll i Stockholm för 1,5 vecka sedan. Mellanmusketören har hunnit fylla 5 år för några dagar sedan och snart fyller jag själv år igen! Inget märkvärdigt förvisso, men jag gillar ju att ta alla tillfällen i akt att fira och samla nära och kära. Kanske blir lite körigt med tanke på att jag kommer hem lite senare om dagarna, men vill man så går det är ju en devis som jag brukar leva efter!


Idag har vädret verkligen visat sig från sin bästa sida, solen värmde genom bussfönstret i morse, så om man blundade kändes det som sommar. Det är ljuvligt med det tidiga ljuset om morgnarna och jag njuter av varje soluppgång... i alla fall något positivt med att gå upp vid femtiden på morgnarna. :)
Lev, älska och skratta kära vänner... våren är i antågande!

7 mars 2012

Våga ta steget...

Sedan en vecka tillbaka, då jag började på mitt nya jobb har arbetsglädjen som sedan länge varit försvunnen till min stora lycka hittat tillbaka. 
Nu vet jag att jag verkligen gjorde rätt och att det fanns en mening med att jag inte kunde släppa tanken på detta jobb efter att ha sett annonsen första gången, trots att jag då inte sökte för att jag tyckte att det var för långt att pendla. Det var helt enkelt meningen att jag skulle söka ett annat jobb först som låg nästgårds till min nuvarande arbetsplats, för att sedan ta steget till att även söka hit... och jag är så oerhört glad för det!

Utsikt längs lunchpromenaden.

Det känns som jag "hittat hem" igen! Jag har upptäckt att jag behöver strukturerade arbetsuppgifter där jag vet vad jag gör från morgon till hemgång, men ändå under eget ansvar. Precis så som det är här och med mycket  människokontakt både via reception och telefon. Då får jag balans till min privata sfär, som jag trivs med att ha lite mera ostrukturerad. Är trött förstås, både av alla nya intryck och arbetsuppgifter och givetvis även av de längre dagarna och pendlingen, men det kommer att gå över när jag känner att detta är min solklara vardag. Lunchpromenad längs vattnet och utsikt över Stockholm är inte heller det sämsta!
Behöver jag säga att jag trivs??!! :)

Tänker avsluta med en text ifrån ett vykort som jag köpt för flera år sedan, eftersom jag brukar samla på mig vackra sådana till lämpliga tillfällen. Av en slump hittade jag det för någon månad sedan:

Våga ta steget...

Ibland så känns det som om livet helt står still.
Och just det man är i är inte det man vill.

Man känner sig så svag, så vilsen och så feg...
Så känns det till den dag man vågar ta ett steg.

Då öppnas nya vägar och man får perspektiv.
Och plötsligt kan man se hur man vill ha sitt liv.

Och när man blickar bakåt när man har fått distans,
så ser man att det svåra var källan till en chans.