Kroppen minns. Vad själen såg var bilder bara...

Kroppen minns. Vad själen såg var bilder bara.

Kroppars lust. Den vassa smärtan av en spik.

Det kalla, och det mycket heta, kan ingen själ bevara.

Och inte ens bland smärtorna fanns några utbytbara.

Skrapat knä och getingen i gräset. Ingen var den andra lik.

Kroppen minns. Vad själen såg var bilder bara.

Var timma hade något vasst och mjukt som bara den var skapad för.

Ingen kärleks doft den andras lik.

Det kalla, och det mycket heta, kan ingen själ bevara.

För drack vi ofta te vid detta bord, som bara finns för några murkna stycken nu (av teak).

Kroppen minns. Vad själen såg var bilder bara.

Av dessa en gång varma dagar, en murken träbit bara.

Lust och smärta har ingen förutsagd logik.

Det kalla och det mycket heta kan ingen själ bevara.

Över en vilseskog en högljudd fågelskara.Vad kroppen visste, var bara fåglarnas musik.

Kroppen minns. Vad själen såg var bilder bara.

Det kalla och det alltför heta kan ingen själ bevara.

Ur "Variationer över ett tema av Silfverstolpe" av Lars Gustafsson