Efter några underbara dagar i Landskrona med min älskade äldste son och hans Elin, massor av bus med deras underbara maine coone-missar Mattis och Mira och med en kort "mellanlandning" hemma för att packa om för 9 lata dagar i Almuñecar, drog vi iväg, Anki och jag!
Det blev ett varmt välkomnande och kärt återseende med tjocka släkten och vi har njutit sol, vind och vatten, god mat, dryck och härligt sällskap och allt såg ut som den perfekta semestern till lördag kväll, då jag äntligen fick tag på den yngste sonen efter en dags oro.
.png)
En oro som förbyttes till förtvivlan och ännu mera oro, då det visade sig att han blivit offer för det oprovocerade våldet som förekommer ute bland ungdomar i samhället. Utan förvarning, från ingenstans, fick han ett kraftigt slag mot huvudet, ramlade och slog sig så illa att han nu befinner sig på Karolinska sjukhuset med en kraftig hjärnskakning med hjärnblödning som följd. En mors värsta mardröm när man inte kan finnas på plats och känner sig som den med maktlösa människa på jorden. Tack och lov för hans far, som tryggt fanns vid hans sida och lugnade ner mig per telefon så att jag kunde njuta även av resten av resan. Efter att ha fått se min sons vackra ansikte, prata och skratta med honom trots huvudvärken och illamåendet, fått prata med läkare och blivit förvissad om att blödningen minskat och han mår bättre och bättre för varje dag känns det som jag vunnit högsta vinsten!
Han hade återigen sin skyddsängel med sig!
Han hade återigen sin skyddsängel med sig!
Glad efter detta åker jag hem och möts av ett fullständigt kaos i köket. En packning i kökskranen hade förmodligen släppt sedan ett dygn tillbaka, vatten hade runnit längs köksbänken, ner i lådor, skåp och längs hela mitt vackra köksgolv, som definitivt sett sina bästa dagar. Fick hjälp att stänga av vattnet och när dörren stängts brast min egen kran.. jag grät som jag inte gråtit på väldigt länge! Nu har jag en brummande maskin som suger ut fukten stående i köket och blir utan kök i 3-4 månader i värsta fall, men med en son mår bättre och som får komma hem så fort värdena stabiliserats. Ibland undrar jag varför en olycka sällan kommer ensam som ordspråket säger... men kommer att gå starkare ur detta också!
Nu sitter jag här med min solfjäder i handen och tänker gråta tills sorgetårarna tar slut för denna gång, snart hoppas jag gråta glädjetårar istället!
Nu sitter jag här med min solfjäder i handen och tänker gråta tills sorgetårarna tar slut för denna gång, snart hoppas jag gråta glädjetårar istället!
All kärlek,
5 kommentarer :
Men fy!!! Skönt att sonen är på bättringsväg! Och du... lädjetårar kommer Pia. Det lovar jag dig. Varma kramar
Tack goa vännen för omtanken! :)
Ibland undrar man verkligen över meningen med det som händer. Jag förstår så väl din bottenlösa förtvivlan, det finns gränser för vad man tål. Även för dig, med din positiva livssyn!
Varma systerkamar!
Neej usch vilken mardröm!
Tack och lov att han nu mår så bra man nu kan göra efter att få gå igenom något så fruktansvärt.
Varmaste kramen till dig Pia och sonen
Så skönt att din son klarade sig. Det är så hemskt det förbaskade våldet som far fram, oprovocerat. Fånga varje stund med din son, det är de allra viktigaste vi har. Jag vet, efter att ha mist min 17 åriga son genom suicid i januari 2011.
Hälsa gärna på inne på min blogg och läs om oss:
Http://toves-tankar.bloggplatsen.se
Skicka en kommentar