20 mars 2014

Jag har en bekännelse..

Det finns en anledning till att ingenting för tillfället kommer på pränt i denna blogg och det handlar inte om tidsbrist eller olust till att skriva. Tvärtom bubblar det hela tiden av ord, formuleringar och meningar i mitt huvud, och en stunds skrivtid kan man alltid klämma in i tillvaron.

Nej, det handlar helt och hållet om min självkänsla! Min bekännelse är kort och gott att jag emellanåt lider av en väldigt dålig självkänsla, en stark känsla av att inte duga.

Med två äktenskap och ett långt särboförhållande i bagaget känns det ibland som det inte är meningen att jag ska ha ett lyckligt förhållande och det är ju heller ingenting självkänslan direkt växer av. Som tur är så trivs jag i mitt eget sällskap och har hittat ett lugn i det.
Jag som älskar att fotografera, renovera, måla, skriva, vara kreativ på många olika sätt och alltid har tyckt att jag är bra på det jag gör har helt tappat lusten. Någonstans i denna masshysteri av sociala media, som jag förvisso själv är delaktig i, försvinner min känsla av självaktning för att alla kan, syns och är så mycket bättre. Vem sjutton vill se mina bilder eller läsa mina texter, tänker jag...
Alltför många fotogrupper, skrivargrupper och kreativa grupper där människor lägger ut sina alster förtar helt enkelt min glädje... samtidigt som det till viss del sporrar mig, jag är faktiskt väldigt kluven där. Hur som helst så vilar min kamera, liksom tangenterna på min laptop... men under stundom glimrar det till. Har länge planerat en utställning med min fotokonst, men även den lägger jag på is för att jag för tillfället inte tror på mig själv.

Någonstans bottnar detta naturligtvis, vilket vilken amatörpsykolog som helst kan räkna ut, men jag ser själv ett stort samband med att vara delaktig i alltför många sociala media. Det finns absolut väldigt stora fördelar med flera av dessa för att nå ut med sina budskap, nätverka och knyta kontakter, men man får inte glömma dess baksida heller....
Varför jag skriver detta är bara för att berätta... så här känner jag just nu, men tack och lov inte jämt!